bo långt borta
Nu ska jag berätta lite om hur jag lever, om de intresserar :)
Jag har bott i Jakobstad/Finland sen 10 juni och har bott hos mina svärföräldrar i bebbans rum. Bebban åkte in till militärn den 9 juli och jag jobbade då ännu ca en månad kvar på Södermalmsboende. Ett jobb som jag stormtrivdes på. Jag har jobbat 5 dagar sen jag slutade där. Väldigt jobbigt att vara utan jobb och inte ha nånting att göra. Och speciellt jobbigt då Bebban inte är här heller. Men han kommer ju hem till varje helg, nästan. Han har suttit fast 3 helger sen han for in.
Jag har varit hem till Korpis 1 gång sen jag flyttade hit. Och nu har jag planerat att fara tillbaka dit och stanna där. Det kommer ju såklart att bli jobbigare att träffa Bebban, men de har ju fungerat förut så varför skulle de inte fungera nu då? :) Jag ska söka ett jobb i Korpis, typ tillbaka till bageriet som jag jobbat på i ca 5 år. Eller så till ett äldreboende som jag jobbat en sommar på. Nu är det bara 2 veckor tills jag far hem. Och då får jag inte se bebban på 2 veckor, men de klarar jag fint och säkert han också. Jag har inte träffat min familj på en månad nu och vill inget annat än bara umgås med dom.
Jag tror inte att jag flyttar tillbaka hit före bebban kommer ur militärn som han gör den 4 januari. Det är ju inte alls långt till de, men jag tycker att han får komma och bo i Sverige då. Jag har provat bo här nu ett bra tag. Och just i nuläget intresserar de mig inte att bo kvar här. Jag trivdes bra då jag jobbade på sommaren, men jag tycker ibland de är väldigt jobbigt med finskan och bara annars bo här. Klart det skulle vara annorlunda att bo i egen lägenhet, men får jag inget jobb så har jag inte råd att ta en lägenhet heller.
Allting känns så mycket lättare i Sverige, och de är ju klart att jag är van vid allting där. Men ändå så är de saker som varit helt nya för mig där också och ändå har det varit lättare än vad de är här. Och framförallt känns det alltid stressigt här, fast jag inte gör nånting så känner man ändå alltid en stress? jag vet inte varför de är så, men de är så otroligt stor skillnad från att bo hemma och här. Inte har jag planerat att bo i Korpis hela mitt liv, men jag har absolut ingenting emot att bo där nu ett tag. Det skulle vara så otroligt skönt och de är ju ändå hem.
Den här veckan kommer Bebban iaf hem på torsdag och då är han till söndag som oftast. Sen den 14 oktober far jag med tåg till sverige. Och jag har ingen ångest över huvudtaget av att fara hem. De känns bara skönt. Och då känns det som att de verkligen borde vara de enda rätta för mig att göra. För om jag vantrivs så blir de jobbigare för allihopa, mest för bebban eftersom att han inte kan göra nånting åt att jag vantrivs här och jag blir lätt tjurig och irriterad för ingenting :)
höhö, känns verkligen som att jag berättar allt som legat och trängt i hjärnan.
Men jag saknar min familj så sjukt mycket, de får jag väl ändå erkänna :) Och jag saknar den lilla byhåla som jag kommer ifrån, jag är en äkta bybo och de är ingenting jag kan göra åt saken tyvärr, men oj vad jag trivs att vara det. Och vintern i korpis, mmm. Inte vill jag ha nån stadsvinter med smutsig snö överallt ;) Och så saknar jag att se den fina naturen, alla berg. Här är de alldeles platt :)
Annars då, jo jag har typ inget sug efter snus nåmer. Men jag kan inte garantera att jag kommer att vara snusfri då jag kommer till sverige :)
om de inte är vacker så säg. Och de där är fotat vid en rutten liten rastplats :)
Jag har bott i Jakobstad/Finland sen 10 juni och har bott hos mina svärföräldrar i bebbans rum. Bebban åkte in till militärn den 9 juli och jag jobbade då ännu ca en månad kvar på Södermalmsboende. Ett jobb som jag stormtrivdes på. Jag har jobbat 5 dagar sen jag slutade där. Väldigt jobbigt att vara utan jobb och inte ha nånting att göra. Och speciellt jobbigt då Bebban inte är här heller. Men han kommer ju hem till varje helg, nästan. Han har suttit fast 3 helger sen han for in.
Jag har varit hem till Korpis 1 gång sen jag flyttade hit. Och nu har jag planerat att fara tillbaka dit och stanna där. Det kommer ju såklart att bli jobbigare att träffa Bebban, men de har ju fungerat förut så varför skulle de inte fungera nu då? :) Jag ska söka ett jobb i Korpis, typ tillbaka till bageriet som jag jobbat på i ca 5 år. Eller så till ett äldreboende som jag jobbat en sommar på. Nu är det bara 2 veckor tills jag far hem. Och då får jag inte se bebban på 2 veckor, men de klarar jag fint och säkert han också. Jag har inte träffat min familj på en månad nu och vill inget annat än bara umgås med dom.
Jag tror inte att jag flyttar tillbaka hit före bebban kommer ur militärn som han gör den 4 januari. Det är ju inte alls långt till de, men jag tycker att han får komma och bo i Sverige då. Jag har provat bo här nu ett bra tag. Och just i nuläget intresserar de mig inte att bo kvar här. Jag trivdes bra då jag jobbade på sommaren, men jag tycker ibland de är väldigt jobbigt med finskan och bara annars bo här. Klart det skulle vara annorlunda att bo i egen lägenhet, men får jag inget jobb så har jag inte råd att ta en lägenhet heller.
Allting känns så mycket lättare i Sverige, och de är ju klart att jag är van vid allting där. Men ändå så är de saker som varit helt nya för mig där också och ändå har det varit lättare än vad de är här. Och framförallt känns det alltid stressigt här, fast jag inte gör nånting så känner man ändå alltid en stress? jag vet inte varför de är så, men de är så otroligt stor skillnad från att bo hemma och här. Inte har jag planerat att bo i Korpis hela mitt liv, men jag har absolut ingenting emot att bo där nu ett tag. Det skulle vara så otroligt skönt och de är ju ändå hem.
Den här veckan kommer Bebban iaf hem på torsdag och då är han till söndag som oftast. Sen den 14 oktober far jag med tåg till sverige. Och jag har ingen ångest över huvudtaget av att fara hem. De känns bara skönt. Och då känns det som att de verkligen borde vara de enda rätta för mig att göra. För om jag vantrivs så blir de jobbigare för allihopa, mest för bebban eftersom att han inte kan göra nånting åt att jag vantrivs här och jag blir lätt tjurig och irriterad för ingenting :)
höhö, känns verkligen som att jag berättar allt som legat och trängt i hjärnan.
Men jag saknar min familj så sjukt mycket, de får jag väl ändå erkänna :) Och jag saknar den lilla byhåla som jag kommer ifrån, jag är en äkta bybo och de är ingenting jag kan göra åt saken tyvärr, men oj vad jag trivs att vara det. Och vintern i korpis, mmm. Inte vill jag ha nån stadsvinter med smutsig snö överallt ;) Och så saknar jag att se den fina naturen, alla berg. Här är de alldeles platt :)
Annars då, jo jag har typ inget sug efter snus nåmer. Men jag kan inte garantera att jag kommer att vara snusfri då jag kommer till sverige :)
om de inte är vacker så säg. Och de där är fotat vid en rutten liten rastplats :)
Kommentarer
Trackback
